. Så förklarade läkaren min bedömning – enkelt och begripligt

 Hos läkare bedöms fysiska och psykiska resurser och hinder. Det sker genom samtal och undersökning. Besöket tar upp till 1,5 timma.

När läkaren skriver att fysiska och psykiska resurser och hinder bedöms genom samtal och undersökning, så menar de:

När läkaren gör en bedömning – vad betyder det egentligen?

Idag fick jag förklarat för mig vad det innebär när läkaren “bedömer fysiska och psykiska resurser och hinder”. Det låter så stort och tekniskt, men i verkligheten är det mycket mer jordnära.

Bedömningen görs genom ett vanligt samtal och ibland en liten undersökning. Läkaren vill helt enkelt förstå hur jag mår – både i kroppen och i huvudet.
De tittar på vad som fungerar för mig och vad som kan vara svårt.

Den fysiska delen handlar om ork, smärta, rörlighet och hur kroppen klarar vardagen.
Den psykiska delen handlar mer om stress, koncentration, ADHD-symtom, minne och hur jag hanterar olika situationer.

För mig kändes det faktiskt skönt att få prata om allt detta i lugn och ro. Det gör att de lättare kan se vilket stöd jag behöver vidare, både i vardagen och i arbetsträningen. Och det känns tryggt att veta att målet är att hjälpa – inte att döma.

Detta bedöms genom:

• samtal där de ställer frågor om vardag, mående, stress, sömn, koncentration, humör

• hur du beskriver vad du orkar och inte orkar

• hur du hanterar olika situationer i livet

🌼 Varför gör de den här bedömningen?

För att förstå vilket stöd just du behöver – både i vardagen och i arbetsträning/jobb situationer.
Det är inte för att hitta fel, utan för att se hur man kan hjälpa dig vidare på bästa sätt.

En dag med sjukgymnast

🕊️ En dag fylld av tester och nya insikter

Idag ska jag träffa en sjukgymnast  de ska bli spännande och se vad jag får göra och hur hon bedömer mina svaga och starka punkter. Vad jag kan och behöver kanske för hjälpmedel.  I jobb eller hemma osv. Mer info kommer

 En sjukgymnast gör inte ett begåvnings test; begåvnings test mäter kognitiva förmågor som logik, språk och problemlösning. Istället utför sjukgymnasten en

 funktionsbedömning för att utvärdera en persons fysiska förmåga, såsom rörlighet, styrka, balans och smärta, ofta för att planera rehabilitering eller bedöma arbetsförmåga. 

Idag har jag varit på en större bedömning kring min fysiska förmåga, och det blev en ganska intensiv men också lärorik dag. Jag gick dit tillsammans med min man, och personalen tog emot oss på ett fint och tryggt sätt. Det kändes skönt att bli bemött med värme och förståelse.

Undersökningen handlade mycket om hur min kropp fungerar i vardagen – styrka, balans, uthållighet och hur jag rör mig. Jag fick göra flera olika moment: gå i trappa, resa mig upp från stol, lyfta vikter, knäböj, testa balans och grepp styrka. Det var rätt jobbigt, men jag gjorde allt jag kunde.

Det kom också fram att jag blir snabbt trött i både ben, armar och rygg, och att jag saknar ork i vissa moment som kräver mer motorik och koordination. Balansen sviktar ibland och jag får lätt ont, framför allt vid rörelser över axlarna, och jag blir andfådd snabbt. Jag har också svårt att utföra vissa vardagssaker utan att behöva pauser.

Bedömningen visade att min fysiska förmåga ligger på en låg nivå just nu, och att kroppen snabbt blir överbelastad. Det förklarar mycket av det jag själv känt i vardagen – varför jag blir utmattad av promenader, trappor, dammsugning eller att bära saker. Det var tungt att höra, men samtidigt skönt att få en tydlig bild och att få ord på det som är svårt.

Personalen var noga med att säga att det här inte handlar om att jag gör något fel, utan att min kropp behöver mer anpassning, stöd och tydligare ramar för vad jag orkar. De såg också att jag kämpar på, och att jag verkligen försöker – och det kändes fint att få det bekräftat.

Nu väntar nästa steg, där de tillsammans ska titta på vilka anpassningar jag behöver för att kunna fungera bättre i vardag och framtida sysselsättning.

Jag är trött efter dagen, men också lättad. Det är skönt att bli tagen på allvar och att få hjälp att förstå sin kropp.

En dag med arbetsterapeuten – och hur det faktiskt kändes

Idag var det dags för min utredning hos arbetsterapeuten, och jag kände lite nervositet och nyfikenhet när jag gick dit. 

Det är alltid något speciellt med att bli bedömd på det här sättet – man vill ju visa vad man kan, men samtidigt hoppas man att de förstår ens svårigheter också.

Och de gjorde arbetsterapeuten 

Den första uppgiften handlade om att sortera post. Eftersom jag har det lite tufft med texter fick jag använda färgade prickar för att hitta rätt. 

Det låter kanske enkelt, men för mig gjorde det allting så mycket tydligare, och det var nästan skönt att känna att jag faktiskt kunde lösa uppgiften med rätt stöd och anpassningar.

Sen fick jag plocka en order. Jag följde orderlistan steg för steg, tog min tid och försökte göra allt i rätt ordning. Det gick bättre än jag trodde, och jag blev faktiskt lite stolt över mig själv. Det är en fin känsla när man märker att man klarar något man först var osäker på.

När allt var klart kände jag mig både trött och lättad. Det är mycket känslor när man gör sådana här utredningar, men samtidigt känns det skönt att någon verkligen ser vad jag behöver och vad jag faktiskt kan. Det gav mig hopp om att få rätt stöd framöver.

Vi pratade mycket om. Hur svårt jag har komma igång. Med uppgifter  hon tyckte  jag skulle prata med min Arbetsterapeut  i stan  om lite olika hjälp medel

Nu ska jag bara smälta allt och landa i hur dagen faktiskt blev.”