Min ADHD-utredning och starten på AME

Nu var det länge sedan jag skrev. Jag har inte riktigt orkat eller haft lust, men det har hänt en del sedan sist. nu  är all utredning klar och de är dokumenterat de känns bra nu ska jag bara få tid med min läkare så jag kan ansöka om 50 procent sjukersättning men känner mig nöjd med detta

Jag är nu klar med min utredning i Borås, och det visade sig att jag har ADHD, kombinerad form, medelsvår. Egentligen var det ingen överraskning – jag har länge känt att något inte riktigt stämmer. Men det är ändå en lättnad att få det bekräftat och nedskrivet. På något sätt känns det som att saker faller på plats nu, och kanske kan det också göra det lättare för mig framåt, särskilt när det gäller jobb.

Jag ska nog också få komma till specialist psykiatrin för vidare hjälp. Tanken är att jag eventuellt ska få prova medicin och även gå en utbildning om ADHD i vardagen. Det känns hoppfullt att kunna få mer stöd och bättre verktyg framåt.

Jag har också börjat på AME (Arbetsmarknadsenheten). Just nu arbetar jag mellan 12.30 och 15.00, och äter lunch innan jag börjar, vilket faktiskt fungerar bra. Jag trodde inte att jag skulle bli så trött av att jobba bara två och en halv timme, men det är så mycket nya intryck, så det tar verkligen på krafterna.

Samtidigt trivs jag. Det är trevliga personer som jobbar där, och arbetsuppgifterna känns lagom och varierande. Jag har bland annat fått fylla vetekuddar, packa och lägga i lådor, samt jobba med kommunens kläder där vi trycker loggor och hanterar beställningar och arbetsorder.

Efter fyra veckor ska vi ha ett samtal för att se hur det har gått för mig, och eventuellt öka tiden. Imorgon är det faktiskt fyra veckor sedan jag började, så det känns som en viktig punkt.

AME erbjuder arbetsträning, praktik och olika arbetsuppgifter inom kommunen, till exempel snickeri, montering, service och kläd hantering. De samarbetar även med Fritids banken och andra verksamheter. Fokus ligger på att hjälpa personer närmare arbete eller studier genom individuellt stöd, coachning och anpassade lösningar.

De har också gruppverksamheter, som Stig, där fokus ligger på motivation och gemenskap, samt friskvård för både fysisk och mental hälsa. Det finns även möjlighet till praktik hos externa arbetsgivare och samarbete med vuxenutbildning för studier.

Just nu försöker jag ta en dag i taget och känna efter vad som fungerar. Det är mycket nytt, men också ett steg framåt – och det känns ändå hoppfullt.

Jag tar det i min egen takt, ett steg i taget – och just nu är det mer än tillräckligt.

Kram,
Susanne 💛

. Så förklarade läkaren min bedömning – enkelt och begripligt

 Hos läkare bedöms fysiska och psykiska resurser och hinder. Det sker genom samtal och undersökning. Besöket tar upp till 1,5 timma.

När läkaren skriver att fysiska och psykiska resurser och hinder bedöms genom samtal och undersökning, så menar de:

När läkaren gör en bedömning – vad betyder det egentligen?

Idag fick jag förklarat för mig vad det innebär när läkaren “bedömer fysiska och psykiska resurser och hinder”. Det låter så stort och tekniskt, men i verkligheten är det mycket mer jordnära.

Bedömningen görs genom ett vanligt samtal och ibland en liten undersökning. Läkaren vill helt enkelt förstå hur jag mår – både i kroppen och i huvudet.
De tittar på vad som fungerar för mig och vad som kan vara svårt.

Den fysiska delen handlar om ork, smärta, rörlighet och hur kroppen klarar vardagen.
Den psykiska delen handlar mer om stress, koncentration, ADHD-symtom, minne och hur jag hanterar olika situationer.

För mig kändes det faktiskt skönt att få prata om allt detta i lugn och ro. Det gör att de lättare kan se vilket stöd jag behöver vidare, både i vardagen och i arbetsträningen. Och det känns tryggt att veta att målet är att hjälpa – inte att döma.

Detta bedöms genom:

• samtal där de ställer frågor om vardag, mående, stress, sömn, koncentration, humör

• hur du beskriver vad du orkar och inte orkar

• hur du hanterar olika situationer i livet

🌼 Varför gör de den här bedömningen?

För att förstå vilket stöd just du behöver – både i vardagen och i arbetsträning/jobb situationer.
Det är inte för att hitta fel, utan för att se hur man kan hjälpa dig vidare på bästa sätt.

En dag med sjukgymnast

🕊️ En dag fylld av tester och nya insikter

Idag ska jag träffa en sjukgymnast  de ska bli spännande och se vad jag får göra och hur hon bedömer mina svaga och starka punkter. Vad jag kan och behöver kanske för hjälpmedel.  I jobb eller hemma osv. Mer info kommer

 En sjukgymnast gör inte ett begåvnings test; begåvnings test mäter kognitiva förmågor som logik, språk och problemlösning. Istället utför sjukgymnasten en

 funktionsbedömning för att utvärdera en persons fysiska förmåga, såsom rörlighet, styrka, balans och smärta, ofta för att planera rehabilitering eller bedöma arbetsförmåga. 

Idag har jag varit på en större bedömning kring min fysiska förmåga, och det blev en ganska intensiv men också lärorik dag. Jag gick dit tillsammans med min man, och personalen tog emot oss på ett fint och tryggt sätt. Det kändes skönt att bli bemött med värme och förståelse.

Undersökningen handlade mycket om hur min kropp fungerar i vardagen – styrka, balans, uthållighet och hur jag rör mig. Jag fick göra flera olika moment: gå i trappa, resa mig upp från stol, lyfta vikter, knäböj, testa balans och grepp styrka. Det var rätt jobbigt, men jag gjorde allt jag kunde.

Det kom också fram att jag blir snabbt trött i både ben, armar och rygg, och att jag saknar ork i vissa moment som kräver mer motorik och koordination. Balansen sviktar ibland och jag får lätt ont, framför allt vid rörelser över axlarna, och jag blir andfådd snabbt. Jag har också svårt att utföra vissa vardagssaker utan att behöva pauser.

Bedömningen visade att min fysiska förmåga ligger på en låg nivå just nu, och att kroppen snabbt blir överbelastad. Det förklarar mycket av det jag själv känt i vardagen – varför jag blir utmattad av promenader, trappor, dammsugning eller att bära saker. Det var tungt att höra, men samtidigt skönt att få en tydlig bild och att få ord på det som är svårt.

Personalen var noga med att säga att det här inte handlar om att jag gör något fel, utan att min kropp behöver mer anpassning, stöd och tydligare ramar för vad jag orkar. De såg också att jag kämpar på, och att jag verkligen försöker – och det kändes fint att få det bekräftat.

Nu väntar nästa steg, där de tillsammans ska titta på vilka anpassningar jag behöver för att kunna fungera bättre i vardag och framtida sysselsättning.

Jag är trött efter dagen, men också lättad. Det är skönt att bli tagen på allvar och att få hjälp att förstå sin kropp.