Sammanfattning av samtalet med en sjuksköterska från psykiatri

Jag hade ett uppföljningssamtal med en sjuksköterska från psykiatrin om Elvanse 30 mg. Jag upplever att medicinen fungerar bra och har god effekt, men märker att effekten börjar avta ungefär vid lunchtid. Därför tog vi upp frågan om att eventuellt höja dosen.

Jag berättade också om min situation just nu. Arbetsträningen är avslutad och jag väntar på besked från Försäkringskassan om vad som händer framöver. Jag skulle gärna vilja kunna arbeta igen, men helst med mindre ansvar än jag hade tidigare.

Vi pratade även om mina funderingar kring autism. Jag känner att det finns saker som inte riktigt förklaras av min ADHD och skulle gärna vilja att man tittar närmare på min tidigare utredning för att se om det finns delar som kan tyda på autism.

Sömnen är också ett problem just nu. Jag kan vara väldigt trött på kvällen, men när jag lägger mig börjar tankarna gå och jag har svårt att somna. Jag vaknar dessutom flera gånger under natten och kan ha svårt att somna om. Därför tog vi upp möjligheten att prova melatonin eller annan medicin som kan hjälpa med sömnen.

Jag berättade också att jag känner mig ensam och saknar att ha någon att prata med. Jag är egentligen väldigt social, men har svårt att själv komma iväg till aktiviteter när det inte finns något krav på mig. Jag har mått lite sämre den senaste tiden och tror att det hänger ihop med att det varit många förändringar på en gång.

Sjuksköterskan ska ta upp med läkare om Elvanse kan höjas till 50 mg och även fråga om Atarax, Lergigan eller melatonin för sömnen. Mina funderingar kring autism ska också tas upp i NP-teamet. Jag ska dessutom få information om den digitala ADHD-skolan.

Det var skönt att få prata igenom hur det känns just nu och vad som kan bli nästa steg. Nu får jag vänta och se vad som händer framöver.  de är en jättebra sköterska jag får prata med som förstår mig väldigt väl de känns skönt och hon tar mig på allavar tack för ni orkar läsa mina långa inlägg

När man vet vad man ska göra – men ändå inte kommer igång!!

När ADHD och autism möts – så kan AuDHD kännas
Har du någon gång känt att du både vill ha ordning och rutiner, men samtidigt har svårt att följa dem? Att du vet vad du vill göra, men ändå har svårt att komma igång? Eller att du kan fastna helt i något som intresserar dig, medan andra saker känns nästan omöjliga att börja med? Det kan vara så när man har både ADHD och autism. Man brukar då ibland använda ordet AuDHD.

När det är svårt att komma igång

Ibland kan en uppgift finnas i tankarna hela dagen utan att man lyckas ta tag i den. Jag kan veta precis vad jag behöver göra, men ändå känns det som att det tar stopp när jag väl ska börja. Och när jag väl kommer igång kan min uppmärksamhet plötsligt dra iväg åt ett annat håll. Då kan jag hamna med flera saker samtidigt, medan det jag egentligen skulle göra fortfarande är halvfärdigt. 😅 Det handlar inte om att jag inte vill bli klar, utan om att något annat fångar min uppmärksamhet och blir svårt att släppa.

När allt blir för mycket

Ljud, människor och många intryck på en gång kan bli jobbigt och ta mycket energi. Samtidigt kan man bli rastlös när det är för lite stimulans. Det kan kännas som att hjärnan både vill ha lugn och aktivitet på samma gång.

När planer ändras kan det också kännas jobbigt. Det sociala kan ta mycket energi. Man kan vara helt slut efter att ha varit med andra människor, särskilt om man hela tiden tänker på hur man ska vara, vad man ska säga och hur man uppfattas.

Vad kan hjälpa?

Små och enkla saker kan göra vardagen lättare. Till exempel tydliga rutiner, påminnelser, att dela upp uppgifter i mindre delar och att ta pauser när det blir för mycket.

Det viktigaste är kanske att försöka förstå sig själv i stället för att vara hård mot sig själv. Man är inte lat eller dålig för att vissa saker är svårare.

Ibland behöver man helt enkelt hitta sitt eget sätt att få vardagen att fungera.

Från Concerta till Elvanse – när energin bara tar slut

Från Concerta till Elvanse – min första vecka

I söndags bytte jag från Concerta 27 mg till Elvanse 30 mg. Det är fortfarande väldigt nytt och jag försöker känna efter hur kroppen reagerar på den nya medicinen.

Under dagen tycker jag ändå att det fungerar ganska bra. Men när medicinen börjar gå ur kroppen blir jag väldigt trött. 😴

Tröttheten kommer smygande framåt kl 16. Vid 18-tiden blir jag ännu tröttare och runt kl 19 är jag helt dö. Det känns nästan som att all energi bara försvinner och jag blir helt orkeslös.

Vad är egentligen rebound-effekt?

Jag har läst lite om något som kallas rebound-effekt och blev nyfiken på vad det egentligen betyder.

Rebound kan komma när effekten av ADHD-medicinen börjar gå ur kroppen. När medicinen inte längre verkar på samma sätt kan vissa symtom komma tillbaka och ibland kan man uppleva dem starkare under en period.

Det kan till exempel vara att man blir väldigt trött och orkeslös, irriterad, rastlös, orolig eller nedstämd. Man kan också få svårare att koncentrera sig och känna att energin plötsligt tar slut.

För vissa kan det komma ganska snabbt när medicinen börjar gå ur kroppen och sedan gå över efter en stund.

Det är ungefär det jag funderar på om det är det jag känner på kvällen. Jag blir väldigt trött när Elvanse börjar gå ur och runt kl 19 är jag helt slut.

Men eftersom jag bara har tagit Elvanse sedan i söndags vet jag inte ännu om det är rebound, en biverkning eller om kroppen helt enkelt håller på att vänja sig vid den nya medicinen.

Hur ska det bli framöver?

Jag har hört av mig till min läkare och frågat hur länge jag ska avvakta och om det kan behövas någon justering om tröttheten fortsätter.

Just nu försöker jag känna efter och se hur det blir de närmaste veckorna.

När fungerar medicinen? När börjar den gå ur? Hur mår jag då? Och kommer den här tröttheten att bli bättre när kroppen har vant sig?

Det är mycket att fundera på när man byter medicin.

Jag hoppas verkligen att den här tröttheten blir bättre, för det är ganska jobbigt att bli så himla trött på kvällen.

Är det någon annan som har bytt från Concerta till Elvanse och fått en sådan här trötthetsdipp när medicinen börjar gå ur?

Hur var det för er? Blev det bättre efter ett tag? 

Nu får jag helt enkelt ge det lite tid och se hur kroppen vänjer sig vid Elvanse. Jag hoppas att tröttheten blir bättre framöver. Det ska bli intressant att se hur det känns om några veckor.

Jag kommer säkert att skriva mer om hur det går och hur jag upplever bytet. 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Jag har mycket att skriva om nu men så bra när man har en  bärbar dator kunna skriva lite oftare 

Kram, Susanne ❤️

Arbetsträningen är klar, nu börjar nästa steg, Jag har fått veta mer om vad jag klarar och vad jag behöver

• Jag har fått veta mer om vad jag klarar och vad jag behöver
• Nu ska vi försöka hitta rätt väg för mig
• Vad fungerar för mig – och vad behöver jag för att det ska fungera?
• Arbetsträningen har hjälpt mig att förstå mina behov bättre
• Nu ska vi ta reda på vilket arbete som kan passa mig

Två dagar efter att arbetsträningen slutade hade jag möte på Arbetsförmedlingen om framtiden och vad som händer nu.

Vi började att kartlägga vad vi har kommit fram till genom arbetsträningen. Det har blivit mycket tydligare vad jag klarar av, vad jag behöver och vad som fungerar för mig på en arbetsplats.

Vi har också fått fram vilka anpassningar jag behöver. Jag behöver tydliga instruktioner och helst en sak i taget. Jag behöver struktur och ibland påminnelser om vad jag ska göra. Det är också viktigt att det inte blir för mycket stress på en gång.

Vi har också sett att 50 procent fungerar bäst för mig just nu. När dagarna blir längre tar orken och energin slut och då blir det svårt att även orka med hemma.

Nu kommer jag att bli kallad till möte med en psykolog på Arbetsförmedlingen. Där ska vi gå igenom min ADHD, kombinerad form, medelsvår, och hur den påverkar mig i arbetslivet. Vi ska också prata mer om de anpassningar jag behöver och vilket yrke och typ av arbete som kan passa mig.

Det känns ändå bra att vi har kommit fram till så mycket genom arbetsträningen. Jag har fått prova olika saker och verkligen fått känna efter vad jag klarar av och vad jag behöver för att det ska fungera.

Min arbetsträning är avslutad

Nu är min förstärkta arbetsträning slut efter sex månader. Jag började på 10 timmar i veckan och har sedan ökat stegvis till 50 procent.

Under tiden har jag fått prova olika arbetsuppgifter. Jag har bland annat städat platser, varit i tryckeriet och hjälpt till i butiken. Det har varit roligt att få prova olika saker och se vad som passar mig.

Jag har också fått känna efter hur mycket jag faktiskt orkar. Det har blivit väldigt tydligt att 50 procent fungerar bäst för mig just nu. När dagarna blir längre tar orken och energin slut och då blir det svårt att även orka med hemma.

Jag har också märkt att jag behöver tydliga instruktioner och helst en sak i taget. Jag behöver struktur och ibland påminnelser om vad jag ska göra. Det är också viktigt att det inte blir för mycket stress på en gång.

Sociala situationer kan också vara jobbiga ibland. Om någon står och pratar med mig kan det vara svårt att samtidigt hålla fokus på det jag gör.

Det känns ändå bra att ha fått prova och att nu veta mer om vad jag klarar och vad jag behöver för att det ska fungera. 50 procent verkar vara en nivå som fungerar för mig, när jag får rätt förutsättningar.

Nu är den här delen klar och jag vet inte riktigt ännu vad nästa steg blir. Det känns lite blandat – både skönt, jobbigt och spännande.

Nu vet jag mer om vad jag klarar av och vad jag behöver för att det ska fungera. Det känns skönt att ha fått den här erfarenheten genom arbetsträningen.

Nu får vi se vad nästa steg blir och försöka hitta rätt väg för mig. Det känns lite nervöst eftersom det är mycket som är nytt, men samtidigt känns det bra att äntligen ha fått mer klarhet i vad jag behöver.

Jag hoppas också att jag snart får besked om min ansökan om att höja min sjukersättning från 25 till 50 procent blir godkänd. Det skulle vara skönt att få släppa den biten och kunna må lite bättre och lägga energin på det som kommer härnäst.

Jag vet inte riktigt vad som händer härnäst, men nu tar vi en sak i taget. 

Men jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag har tagit mig igenom sex månader och kommit fram till vad som fungerar för mig. 

Drömmen vore ju att hitta ett arbete som passar mig, där jag får använda det jag är bra på, känna glädje av att gå till jobbet och ha goa kollegor omkring mig. 

Jag vet inte riktigt vad som händer härnäst, men nu tar vi en sak i taget.

Om någon orkade läsa hela vägen hit i detta långa inlägg så får jag tacka så mycket. 😂❤️ Det blev visst lite långt, men det var mycket jag ville berätta.

Ta hand om er så hörs vi snart igen! 

Kram, Susanne

Bra Besök hos Rematulogen

 I fredags var jag hos reumatologen för min värk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det blev faktiskt ett bra besök.

Först fick jag träffa en sjukgymnast och hon var jättebra. Hon pratade med mig om värken och om den jobbiga perioden jag haft. Hon förstod att det hade varit tufft och att det inte är så konstigt att kroppen reagerar och att man får mer ont. Sen fick jag en kortison spruta i mitt vänstra och känner att de börjar hjälpa

Sen berättade hon om en rehab som finns på Mösseberg i Falköping. Där kan man få bo i tre veckor och ha fokus på sig själv och kroppen.

Det är träning som anpassas efter vad man klarar av och sina egna förutsättningar. Det finns även läkare, kurator och sjuksköterskor på plats, så man har bra stöd.

Jag sa ja och hoppas verkligen att jag blir antagen och får komma dit. Jag tror faktiskt att det skulle kunna vara bra för mig.

Jag hoppas bara att det blir Mösseberg och inte Värmland eller något annat ställe. 😅 Men det blir nog bra.

Nu är det bara att vänta och se. Hoppas verkligen på ett positivt besked.  mer info kommer🤞❤️

Händelse rik vecka

Ja hur ska  börja att summera denna vecka. De kommer bli 2 blogg inlägg för jag känner att de kan bli rörigt med allt i samma blogginlägg. Jag får börja med tisdag då gjorde jag min sista dag på min förbättrade arbetsträning, jag har varit där i 6 månader utan en enda dags frånvaro men frånvaro och komma i tid  är inte mina problem de är andra saker.

under min arbetsprövning har jag fått en ännu tydligare bild av hur mycket jag faktiskt orkar.

Jag har ADHD, kombinerad form, medelsvår, och under arbetsprövningen har det blivit tydligt att jag fungerar bäst när jag har tydlig struktur, ett schema och vet vad som ska hända och i vilken ordning. Det minskar stressen och oron.

Samtidigt märker jag att ett högt tempo under en hel dag tar väldigt mycket energi. Jag kan ha svårt att hänga med i samtal, avbryta ibland och ha svårt att läsa av situationen när jag blir trött. Efter en arbetsdag kan jag bli väldigt trött, även fysiskt, och behöver återhämtning hemma.

Det har fått mig att inse att jag inte riktigt orkar ett vanligt arbetstempo på heltid. För mig känns 50 procent som en nivå som bättre motsvarar vad jag faktiskt klarar av utan att köra slut på mig.

Det handlar inte om att jag inte vill eller inte försöker. Tvärtom. Jag har tyckt att arbetsprövningen varit väldigt rolig och det har varit fina människor omkring mig.  Men jag behöver också lyssna på kroppen och förstå mina egna gränser.

Jag vill kunna arbeta och känna att jag gör ett bra jobb – utan att all energi tar slut bara för att jag ska klara arbetsdagen.

Det här är kanske en av de viktigaste sakerna jag tar med mig från arbetsprövningen: att hitta en nivå där jag kan fungera, må bra och samtidigt ha energi kvar till livet efter jobbet.

mer om min ADHD kombinerad form medelsvår

Men "kombinerad form" är lite mer specifikt

För kombinerad ADHD behöver man ha både tydliga uppmärksamhets-/organisationssvårigheter och tydliga hyperaktiva/impulsiva symtom. I det du visar syns framför allt struktur-, energihanterings- och vissa impulsivitets/sociala svårigheter. 

Och en viktig sak: är att  handledaren har sett ganska tydligt hur du fungerar i praktiken, inte bara skrivit generellt om ADHD. Det kan vara värdefullt som underlag när man ska beskriva vilket stöd du behöver i arbete.  Så detta var en jätte bra förstärkt arbetsträning, vi fick svar på många frågor och vi fick även fram vad jag behöver ha för anpassningar osv. men allt som kom fram var inga nyheter för mig de har jag hört förut när jag har jobbat eller arbetsträna men att de ska behöva ta  så lång tid innan man får rätt hjälp och en diagnos mmm men de känns skönt att man äntligen har kommit så här långt i allafall.  Resten av veckan forsätter i ett annat inlägg de skulle bli så rörigt med att skriva in de här också . hoppas ni orkar läsa mina långa inlägg. kram