måndag 14 september 2026

Sammanfattning av samtalet med en sjuksköterska från psykiatri

Jag hade ett uppföljningssamtal med en sjuksköterska från psykiatrin om Elvanse 30 mg. Jag upplever att medicinen fungerar bra och har god effekt, men märker att effekten börjar avta ungefär vid lunchtid. Därför tog vi upp frågan om att eventuellt höja dosen.

Jag berättade också om min situation just nu. Arbetsträningen är avslutad och jag väntar på besked från Försäkringskassan om vad som händer framöver. Jag skulle gärna vilja kunna arbeta igen, men helst med mindre ansvar än jag hade tidigare.

Vi pratade även om mina funderingar kring autism. Jag känner att det finns saker som inte riktigt förklaras av min ADHD och skulle gärna vilja att man tittar närmare på min tidigare utredning för att se om det finns delar som kan tyda på autism.

Sömnen är också ett problem just nu. Jag kan vara väldigt trött på kvällen, men när jag lägger mig börjar tankarna gå och jag har svårt att somna. Jag vaknar dessutom flera gånger under natten och kan ha svårt att somna om. Därför tog vi upp möjligheten att prova melatonin eller annan medicin som kan hjälpa med sömnen.

Jag berättade också att jag känner mig ensam och saknar att ha någon att prata med. Jag är egentligen väldigt social, men har svårt att själv komma iväg till aktiviteter när det inte finns något krav på mig. Jag har mått lite sämre den senaste tiden och tror att det hänger ihop med att det varit många förändringar på en gång.

Sjuksköterskan ska ta upp med läkare om Elvanse kan höjas till 50 mg och även fråga om Atarax, Lergigan eller melatonin för sömnen. Mina funderingar kring autism ska också tas upp i NP-teamet. Jag ska dessutom få information om den digitala ADHD-skolan.

Det var skönt att få prata igenom hur det känns just nu och vad som kan bli nästa steg. Nu får jag vänta och se vad som händer framöver.  de är en jättebra sköterska jag får prata med som förstår mig väldigt väl de känns skönt och hon tar mig på allavar tack för ni orkar läsa mina långa inlägg

När man vet vad man ska göra – men ändå inte kommer igång!!

När ADHD och autism möts – så kan AuDHD kännas
Har du någon gång känt att du både vill ha ordning och rutiner, men samtidigt har svårt att följa dem? Att du vet vad du vill göra, men ändå har svårt att komma igång? Eller att du kan fastna helt i något som intresserar dig, medan andra saker känns nästan omöjliga att börja med? Det kan vara så när man har både ADHD och autism. Man brukar då ibland använda ordet AuDHD.

När det är svårt att komma igång

Ibland kan en uppgift finnas i tankarna hela dagen utan att man lyckas ta tag i den. Jag kan veta precis vad jag behöver göra, men ändå känns det som att det tar stopp när jag väl ska börja. Och när jag väl kommer igång kan min uppmärksamhet plötsligt dra iväg åt ett annat håll. Då kan jag hamna med flera saker samtidigt, medan det jag egentligen skulle göra fortfarande är halvfärdigt. 😅 Det handlar inte om att jag inte vill bli klar, utan om att något annat fångar min uppmärksamhet och blir svårt att släppa.

När allt blir för mycket

Ljud, människor och många intryck på en gång kan bli jobbigt och ta mycket energi. Samtidigt kan man bli rastlös när det är för lite stimulans. Det kan kännas som att hjärnan både vill ha lugn och aktivitet på samma gång.

När planer ändras kan det också kännas jobbigt. Det sociala kan ta mycket energi. Man kan vara helt slut efter att ha varit med andra människor, särskilt om man hela tiden tänker på hur man ska vara, vad man ska säga och hur man uppfattas.

Vad kan hjälpa?

Små och enkla saker kan göra vardagen lättare. Till exempel tydliga rutiner, påminnelser, att dela upp uppgifter i mindre delar och att ta pauser när det blir för mycket.

Det viktigaste är kanske att försöka förstå sig själv i stället för att vara hård mot sig själv. Man är inte lat eller dålig för att vissa saker är svårare.

Ibland behöver man helt enkelt hitta sitt eget sätt att få vardagen att fungera.

torsdag 10 september 2026

Från Concerta till Elvanse – när energin bara tar slut

Från Concerta till Elvanse – min första vecka

I söndags bytte jag från Concerta 27 mg till Elvanse 30 mg. Det är fortfarande väldigt nytt och jag försöker känna efter hur kroppen reagerar på den nya medicinen.

Under dagen tycker jag ändå att det fungerar ganska bra. Men när medicinen börjar gå ur kroppen blir jag väldigt trött. 😴

Tröttheten kommer smygande framåt kl 16. Vid 18-tiden blir jag ännu tröttare och runt kl 19 är jag helt dö. Det känns nästan som att all energi bara försvinner och jag blir helt orkeslös.

Vad är egentligen rebound-effekt?

Jag har läst lite om något som kallas rebound-effekt och blev nyfiken på vad det egentligen betyder.

Rebound kan komma när effekten av ADHD-medicinen börjar gå ur kroppen. När medicinen inte längre verkar på samma sätt kan vissa symtom komma tillbaka och ibland kan man uppleva dem starkare under en period.

Det kan till exempel vara att man blir väldigt trött och orkeslös, irriterad, rastlös, orolig eller nedstämd. Man kan också få svårare att koncentrera sig och känna att energin plötsligt tar slut.

För vissa kan det komma ganska snabbt när medicinen börjar gå ur kroppen och sedan gå över efter en stund.

Det är ungefär det jag funderar på om det är det jag känner på kvällen. Jag blir väldigt trött när Elvanse börjar gå ur och runt kl 19 är jag helt slut.

Men eftersom jag bara har tagit Elvanse sedan i söndags vet jag inte ännu om det är rebound, en biverkning eller om kroppen helt enkelt håller på att vänja sig vid den nya medicinen.

Hur ska det bli framöver?

Jag har hört av mig till min läkare och frågat hur länge jag ska avvakta och om det kan behövas någon justering om tröttheten fortsätter.

Just nu försöker jag känna efter och se hur det blir de närmaste veckorna.

När fungerar medicinen? När börjar den gå ur? Hur mår jag då? Och kommer den här tröttheten att bli bättre när kroppen har vant sig?

Det är mycket att fundera på när man byter medicin.

Jag hoppas verkligen att den här tröttheten blir bättre, för det är ganska jobbigt att bli så himla trött på kvällen.

Är det någon annan som har bytt från Concerta till Elvanse och fått en sådan här trötthetsdipp när medicinen börjar gå ur?

Hur var det för er? Blev det bättre efter ett tag? 

Nu får jag helt enkelt ge det lite tid och se hur kroppen vänjer sig vid Elvanse. Jag hoppas att tröttheten blir bättre framöver. Det ska bli intressant att se hur det känns om några veckor.

Jag kommer säkert att skriva mer om hur det går och hur jag upplever bytet. 

Ta hand om er så hörs vi snart igen!

Jag har mycket att skriva om nu men så bra när man har en  bärbar dator kunna skriva lite oftare 

Kram, Susanne ❤️



tisdag 8 september 2026

Arbetsträningen är klar, nu börjar nästa steg, Jag har fått veta mer om vad jag klarar och vad jag behöver

  • Jag har fått veta mer om vad jag klarar och vad jag behöver
  • Nu ska vi försöka hitta rätt väg för mig
  • Vad fungerar för mig – och vad behöver jag för att det ska fungera?
  • Arbetsträningen har hjälpt mig att förstå mina behov bättre
  • Nu ska vi ta reda på vilket arbete som kan passa mig

Två dagar efter att arbetsträningen slutade hade jag möte på Arbetsförmedlingen om framtiden och vad som händer nu.

Vi började att kartlägga vad vi har kommit fram till genom arbetsträningen. Det har blivit mycket tydligare vad jag klarar av, vad jag behöver och vad som fungerar för mig på en arbetsplats.

Vi har också fått fram vilka anpassningar jag behöver. Jag behöver tydliga instruktioner och helst en sak i taget. Jag behöver struktur och ibland påminnelser om vad jag ska göra. Det är också viktigt att det inte blir för mycket stress på en gång.

Vi har också sett att 50 procent fungerar bäst för mig just nu. När dagarna blir längre tar orken och energin slut och då blir det svårt att även orka med hemma.

Nu kommer jag att bli kallad till möte med en psykolog på Arbetsförmedlingen. Där ska vi gå igenom min ADHD, kombinerad form, medelsvår, och hur den påverkar mig i arbetslivet. Vi ska också prata mer om de anpassningar jag behöver och vilket yrke och typ av arbete som kan passa mig.

Det känns ändå bra att vi har kommit fram till så mycket genom arbetsträningen. Jag har fått prova olika saker och verkligen fått känna efter vad jag klarar av och vad jag behöver för att det ska fungera.

Min arbetsträning är avslutad

Nu är min förstärkta arbetsträning slut efter sex månader. Jag började på 10 timmar i veckan och har sedan ökat stegvis till 50 procent.

Under tiden har jag fått prova olika arbetsuppgifter. Jag har bland annat städat platser, varit i tryckeriet och hjälpt till i butiken. Det har varit roligt att få prova olika saker och se vad som passar mig.

Jag har också fått känna efter hur mycket jag faktiskt orkar. Det har blivit väldigt tydligt att 50 procent fungerar bäst för mig just nu. När dagarna blir längre tar orken och energin slut och då blir det svårt att även orka med hemma.

Jag har också märkt att jag behöver tydliga instruktioner och helst en sak i taget. Jag behöver struktur och ibland påminnelser om vad jag ska göra. Det är också viktigt att det inte blir för mycket stress på en gång.

Sociala situationer kan också vara jobbiga ibland. Om någon står och pratar med mig kan det vara svårt att samtidigt hålla fokus på det jag gör.

Det känns ändå bra att ha fått prova och att nu veta mer om vad jag klarar och vad jag behöver för att det ska fungera. 50 procent verkar vara en nivå som fungerar för mig, när jag får rätt förutsättningar.

Nu är den här delen klar och jag vet inte riktigt ännu vad nästa steg blir. Det känns lite blandat – både skönt, jobbigt och spännande.

Nu vet jag mer om vad jag klarar av och vad jag behöver för att det ska fungera. Det känns skönt att ha fått den här erfarenheten genom arbetsträningen.

Nu får vi se vad nästa steg blir och försöka hitta rätt väg för mig. Det känns lite nervöst eftersom det är mycket som är nytt, men samtidigt känns det bra att äntligen ha fått mer klarhet i vad jag behöver.

Jag hoppas också att jag snart får besked om min ansökan om att höja min sjukersättning från 25 till 50 procent blir godkänd. Det skulle vara skönt att få släppa den biten och kunna må lite bättre och lägga energin på det som kommer härnäst.

Jag vet inte riktigt vad som händer härnäst, men nu tar vi en sak i taget. 

Men jag är faktiskt stolt över mig själv. Jag har tagit mig igenom sex månader och kommit fram till vad som fungerar för mig. 

Drömmen vore ju att hitta ett arbete som passar mig, där jag får använda det jag är bra på, känna glädje av att gå till jobbet och ha goa kollegor omkring mig. 

Jag vet inte riktigt vad som händer härnäst, men nu tar vi en sak i taget.

Om någon orkade läsa hela vägen hit i detta långa inlägg så får jag tacka så mycket. 😂❤️ Det blev visst lite långt, men det var mycket jag ville berätta.

Ta hand om er så hörs vi snart igen! 

Kram, Susanne

söndag 6 september 2026

Bra Besök hos Rematulogen

 I fredags var jag hos reumatologen för min värk. Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, men det blev faktiskt ett bra besök.

Först fick jag träffa en sjukgymnast och hon var jättebra. Hon pratade med mig om värken och om den jobbiga perioden jag haft. Hon förstod att det hade varit tufft och att det inte är så konstigt att kroppen reagerar och att man får mer ont. Sen fick jag en kortison spruta i mitt vänstra och känner att de börjar hjälpa

Sen berättade hon om en rehab som finns på Mösseberg i Falköping. Där kan man få bo i tre veckor och ha fokus på sig själv och kroppen.

Det är träning som anpassas efter vad man klarar av och sina egna förutsättningar. Det finns även läkare, kurator och sjuksköterskor på plats, så man har bra stöd.

Jag sa ja och hoppas verkligen att jag blir antagen och får komma dit. Jag tror faktiskt att det skulle kunna vara bra för mig.

Jag hoppas bara att det blir Mösseberg och inte Värmland eller något annat ställe. 😅 Men det blir nog bra.

Nu är det bara att vänta och se. Hoppas verkligen på ett positivt besked.  mer info kommer🤞❤️

Händelse rik vecka

Ja hur ska  börja att summera denna vecka. De kommer bli 2 blogg inlägg för jag känner att de kan bli rörigt med allt i samma blogginlägg. Jag får börja med tisdag då gjorde jag min sista dag på min förbättrade arbetsträning, jag har varit där i 6 månader utan en enda dags frånvaro men frånvaro och komma i tid  är inte mina problem de är andra saker.
under min arbetsprövning har jag fått en ännu tydligare bild av hur mycket jag faktiskt orkar.

Jag har ADHD, kombinerad form, medelsvår, och under arbetsprövningen har det blivit tydligt att jag fungerar bäst när jag har tydlig struktur, ett schema och vet vad som ska hända och i vilken ordning. Det minskar stressen och oron.

Samtidigt märker jag att ett högt tempo under en hel dag tar väldigt mycket energi. Jag kan ha svårt att hänga med i samtal, avbryta ibland och ha svårt att läsa av situationen när jag blir trött. Efter en arbetsdag kan jag bli väldigt trött, även fysiskt, och behöver återhämtning hemma.

Det har fått mig att inse att jag inte riktigt orkar ett vanligt arbetstempo på heltid. För mig känns 50 procent som en nivå som bättre motsvarar vad jag faktiskt klarar av utan att köra slut på mig.

Det handlar inte om att jag inte vill eller inte försöker. Tvärtom. Jag har tyckt att arbetsprövningen varit väldigt rolig och det har varit fina människor omkring mig.  Men jag behöver också lyssna på kroppen och förstå mina egna gränser.

Jag vill kunna arbeta och känna att jag gör ett bra jobb – utan att all energi tar slut bara för att jag ska klara arbetsdagen.

Det här är kanske en av de viktigaste sakerna jag tar med mig från arbetsprövningen: att hitta en nivå där jag kan fungera, må bra och samtidigt ha energi kvar till livet efter jobbet.

mer om min ADHD kombinerad form medelsvår

Men "kombinerad form" är lite mer specifikt

För kombinerad ADHD behöver man ha både tydliga uppmärksamhets-/organisationssvårigheter och tydliga hyperaktiva/impulsiva symtom. I det du visar syns framför allt struktur-, energihanterings- och vissa impulsivitets/sociala svårigheter. 

Och en viktig sak: är att  handledaren har sett ganska tydligt hur du fungerar i praktiken, inte bara skrivit generellt om ADHD. Det kan vara värdefullt som underlag när man ska beskriva vilket stöd du behöver i arbete.  Så detta var en jätte bra förstärkt arbetsträning, vi fick svar på många frågor och vi fick även fram vad jag behöver ha för anpassningar osv. men allt som kom fram var inga nyheter för mig de har jag hört förut när jag har jobbat eller arbetsträna men att de ska behöva ta  så lång tid innan man får rätt hjälp och en diagnos mmm men de känns skönt att man äntligen har kommit så här långt i allafall.  Resten av veckan forsätter i ett annat inlägg de skulle bli så rörigt med att skriva in de här också . hoppas ni orkar läsa mina långa inlägg. kram

fredag 7 augusti 2026

Första dagen med ADHD-medicin – mina tankar

Igår tog jag min första tablett Concerta 27 mg.

Jag visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Skulle jag märka någon skillnad direkt, eller skulle allt kännas som vanligt?

Jag försökte ta dagen som den kom och inte ha för höga förväntningar.

Jag blev varm om kinderna, kände mig trött i omgångar och blev också torr i munnen. Annars märkte jag ingen större skillnad. Rastlösheten fanns fortfarande kvar och det kändes ganska mycket som vanligt.

I natt sov jag inte så bra. Jag vaknade flera gånger och fick springa på toaletten. Jag vet inte om det berodde på medicinen eller om det var något annat. Eftersom jag var torr i munnen drack jag också mer vatten än vanligt, så det kan ha påverkat.

Jag vet att det bara är första dagen. Kroppen behöver tid att vänja sig och det kan ta ett tag innan man vet om medicinen hjälper. Det kan också vara så att dosen behöver ändras längre fram.

En sak jag behöver tänka på är att inte göra för mycket på en gång. Det är lätt att köra på när orken finns. Då får jag ont i kroppen och blir helt slut efteråt. Jag vill försöka hitta en bättre balans och ta en sak i taget.

Kanske kommer förändringen inte på en gång. Kanske handlar det om små steg. Att det blir lite lättare att komma igång. Att vardagen känns lite lugnare. Att orken räcker lite längre.

Det här var bara min första dag. Jag tänker fortsätta skriva om hur det går, både när det känns bra och när det känns mindre bra. Jag hoppas att mina inlägg kan hjälpa någon annan som också ska börja med ADHD-medicin.

Vi är alla olika, och det här är min resa.

torsdag 6 augusti 2026

🍰 Falsk ostkaka med zucchini – en överraskande god dessert

Visste du att zucchini fungerar utmärkt även i efterrätter? Den här falska ostkakan blir saftig och god, och de flesta gissar aldrig att den innehåller zucchini. Servera den gärna ljummen med sylt och vispad grädde.

Ingredienser

  • 900 g zucchini (skalad, grovt riven och urkramad)
  • 4 ägg
  • 4 dl mjölk
  • 1 dl strösocker
  • 1 dl vetemjöl
  • 4 droppar bittermandelolja
  • Smör till formen
Gör så här
  1. Sätt ugnen på 200 grader.
  2. Skala, riv och krama ur zucchinin ordentligt.
  3. Vispa ihop ägg, mjölk, socker och vetemjöl till en slät smet.
  4. Rör ner zucchinin och bittermandeloljan.
  5. Smörj en ugnsform och häll i smeten.
  6. Grädda mitt i ugnen i cirka 50 minuter, tills ostkakan fått fin färg och stelnat.

Serveringstips

Servera gärna ljummen med jordgubbssylt, hallonsylt eller hjortronsylt och en klick vispad grädde. Det är en riktigt god efterrätt som passar året om.

🧀 Zucchinibiffar med halloumi – enkla och goda

 Har du mycket zucchini hemma? Då är de här haloumi biffarna ett riktigt bra alternativ. De är enkla att göra och passar lika bra till middag som i matlådan dagen efter.

Ingredienser

  • 400 g halloumi
  • 500 g zucchini
  • 1 tsk salt
  • 4 ägg
  • 2 dl ströbröd
  • Lite chilipulver

Gör så här

  1. Riv zucchinin grovt och strö över salt. Låt den vila i 5–10 minuter.
  2. Krama ur så mycket vätska som möjligt.
  3. Riv halloumin och blanda den med zucchinin.
  4. Tillsätt äggen, ströbrödet och lite chilipulver.
  5. Forma biffar och stek dem gyllenbruna i smör på medelvärme.

Tips

Det är viktigt att krama ur zucchinin ordentligt. Då håller biffarna ihop mycket bättre och blir inte vattniga.

🥕 Fräscha morots-, zucchini- och halloumibiffar – ett enkelt recept

Jag älskar recept där man kan ta vara på sommarens zucchini, och de här biffarna är både saftiga och smakrika. Morötterna ger en härlig sötma och haloumin bidrar med god sälta. Perfekt till lunch eller middag tillsammans med en kall yoghurtsås och en fräsch sallad.

Ingredienser
  • 250 g morötter
  • 200 g haloumi
  • 1 zucchini (250–300 g)
  • 2 ägg
  • 1,5 dl panko eller vanligt ströbröd
  • 3 msk vetemjöl
  • 1 tsk mald chili
  • 1 msk rapsolja
Gör så här
  1. Sätt ugnen på 225 grader och klä en plåt med bakplåtspapper.
  1. Skala morötterna och riv dem grovt tillsammans med zucchinin och halloumin.
  1. Blanda de rivna grönsakerna med ägg, ströbröd, vetemjöl och chili till en fast smet.
  1. Forma biffar och lägg dem på plåten.
  1. Pensla eller ringla över rapsoljan.
  1. Grädda mitt i ugnen i 15–25 minuter, tills biffarna fått en fin gyllene färg.
Serverings tips
Servera gärna med yoghurtsås, klyftpotatis och en god sallad.

onsdag 5 augusti 2026

Idag börjar en ny resa – min första dag med ADHD-medicin

Idag tog jag min första start dos av ADHD-medicinen. Det känns som ett stort steg för mig. Jag är både förväntansfull och lite nervös. Det är många tankar som snurrar – hur kommer jag att reagera? Kommer jag att märka någon skillnad, eller känns allt precis som vanligt?

Jag försöker gå in i det här med ett öppet sinne och utan att ha för höga förväntningar. Samtidigt hoppas jag att medicinen med tiden ska hjälpa mig att få bättre fokus, mer lugn och göra vardagen lite lättare.

Jag vet att det kan ta tid att hitta rätt dos och att det krävs tålamod. Därför tänker jag ta en dag i taget och lyssna på kroppen.

Det här är början på ett nytt kapitel i mitt liv. Jag kommer att dela med mig av hur resan går – både de positiva stunderna och de utmaningar som kan komma längs vägen.

Nu håller jag tummarna för en bra start. ❤️

Jag är nyfiken på vad den här behandlingen kan göra för mig i vardagen. Jag förväntar mig inga mirakel, men jag hoppas på små förändringar som kan göra stor skillnad.

Jag hoppas att medicinen med tiden kan göra vardagen lite enklare. Att det blir lättare att komma igång med hushållssysslor, diska, tvätta och städa utan att behöva kämpa så mycket med att börja.

Jag hoppas att det blir lättare att planera dagen, skapa en bra struktur och slutföra sådant jag har påbörjat i stället för att hoppa mellan olika saker.

Kanske blir det också lättare att komma igång med sådant jag behöver göra, hålla fokus lite längre och avsluta det jag har påbörjat. Jag hoppas att den där inre rastlösheten ska lugna sig, att tankarna inte ska fara åt alla håll samtidigt och att jag ska känna mig mindre stressad av alla små saker som behöver göras.

Jag hoppas också att jag ska kunna hålla fokus när jag läser en bok, tittar på en film eller följer ett samtal, utan att tankarna hela tiden vandrar iväg.

Jag hoppas också att jag blir bättre på att hitta en balans i vardagen. Att jag inte känner att jag måste göra allt på en gång tills kroppen säger ifrån och jag blir helt slut. Jag vill kunna ta en sak i taget, lyssna på kroppen, ta pauser när det behövs och orka mer – utan att få ont i kroppen av att jag har tagit ut mig.

Ofta kan jag göra väldigt mycket på en gång, men sedan tar orken helt slut och då blir jag bara sittande utan att få något mer gjort. Jag hoppas att medicinen kan hjälpa mig att hitta en jämnare balans, så att jag kan göra det jag behöver utan att köra slut på mig själv och sedan bli helt dränerad resten av dagen.

Det skulle betyda mycket om jag fick mer energi till sådant jag tycker om – att baka, pyssla, sticka, sy, ta hand om mina växter och vara ute i trädgården – utan att känna mig överväldigad av allt annat som också behöver göras.

Jag hoppas att det blir lättare att fatta beslut, hålla ordning omkring mig och få lite mer lugn, struktur och ork i vardagen. Om medicinen kan hjälpa mig med det skulle det betyda väldigt mycket.

Det här är bara första dagen, så jag har inga svar än. Jag känner fortfarande efter och låter kroppen vänja sig. Jag ser fram emot att följa den här resan och dela med mig av hur det går – både de små framstegen, utmaningarna och allt däremellan.

Jag vet att det kan komma dagar då jag inte märker någon större skillnad och andra dagar då jag kanske upptäcker små saker som gör vardagen lite lättare. Jag försöker att inte stressa fram resultat, utan ge både mig själv och medicinen den tid som behövs.

Kanske handlar det inte om stora förändringar, utan om att vardagen känns lite lugnare. Om jag kan hitta mer balans, lite mer ork och lite mer ro i vardagen, så är det mer än jag hade kunnat önska mig.

Jag hoppas att den här resan kan ge mig fler bra dagar än dåliga och hjälpa mig att förstå mig själv ännu bättre. Oavsett hur det blir tänker jag vara ärlig och dela med mig av både framgångar och motgångar. Om min resa kan få någon annan att känna sig mindre ensam eller ge lite hopp, så känns det också värdefullt.

Tack för att du följer med på min resa. Vi ses i nästa uppdatering. ❤️🌿

måndag 3 augusti 2026

Ett Foto I Timmen - måndagen den 3:e augusti 2026

 Idag är de  måndag och dags för Ett Foto I Timmen igen. Vill ni se fler EFIT dagar, eller prova göra en själva. Då kan ni gå in HÄR 


Jag har inte varit med på jättelänge så jag får passa på och sen har jag inte skrivit i bloggen på länge heller så här kommer min dag  i bilder.  Med lite blandade händelser 


God morgon  och min morgon börjar vid 7 och jag kommer
 ner till disk orkade inte ta den i går

Glömde fota frukost

Klockan 9 åker jag till svärmor och vi ska konservera mina rödbetor








kl 10 ungefär är jag hemma igen och får vika tvätt


Kl 11 hör jag att de börja tröska för säsongen


kl 12 går jag ut och klipper ner lite blad från mina Zucchini

Konstigt nog glömmer jag fota maten idag när jag äter 


kl 13   ser jag till Gubben i skörden och konstaterar att den är i gång



kl 14 är jag i grönsakslandet och rensar ogräs  en bra stund


Kl 15 ser jag min  katt som gärna vill äta igen.



Kl  16 börjar jag tömma foton från min mobil den var lite full

fler bilder kommer  här sitter jag en stun





söndag 29 mars 2026

Min ADHD-utredning och starten på AME


Nu var det länge sedan jag skrev. Jag har inte riktigt orkat eller haft lust, men det har hänt en del sedan sist. nu  är all utredning klar och de är dokumenterat de känns bra nu ska jag bara få tid med min läkare så jag kan ansöka om 50 procent sjukersättning men känner mig nöjd med detta

Jag är nu klar med min utredning i Borås, och det visade sig att jag har ADHD, kombinerad form, medelsvår. Egentligen var det ingen överraskning – jag har länge känt att något inte riktigt stämmer. Men det är ändå en lättnad att få det bekräftat och nedskrivet. På något sätt känns det som att saker faller på plats nu, och kanske kan det också göra det lättare för mig framåt, särskilt när det gäller jobb.

Jag ska nog också få komma till specialist psykiatrin för vidare hjälp. Tanken är att jag eventuellt ska få prova medicin och även gå en utbildning om ADHD i vardagen. Det känns hoppfullt att kunna få mer stöd och bättre verktyg framåt.

Jag har också börjat på AME (Arbetsmarknadsenheten). Just nu arbetar jag mellan 12.30 och 15.00, och äter lunch innan jag börjar, vilket faktiskt fungerar bra. Jag trodde inte att jag skulle bli så trött av att jobba bara två och en halv timme, men det är så mycket nya intryck, så det tar verkligen på krafterna.

Samtidigt trivs jag. Det är trevliga personer som jobbar där, och arbetsuppgifterna känns lagom och varierande. Jag har bland annat fått fylla vetekuddar, packa och lägga i lådor, samt jobba med kommunens kläder där vi trycker loggor och hanterar beställningar och arbetsorder.

Efter fyra veckor ska vi ha ett samtal för att se hur det har gått för mig, och eventuellt öka tiden. Imorgon är det faktiskt fyra veckor sedan jag började, så det känns som en viktig punkt.

AME erbjuder arbetsträning, praktik och olika arbetsuppgifter inom kommunen, till exempel snickeri, montering, service och kläd hantering. De samarbetar även med Fritids banken och andra verksamheter. Fokus ligger på att hjälpa personer närmare arbete eller studier genom individuellt stöd, coachning och anpassade lösningar.

De har också gruppverksamheter, som Stig, där fokus ligger på motivation och gemenskap, samt friskvård för både fysisk och mental hälsa. Det finns även möjlighet till praktik hos externa arbetsgivare och samarbete med vuxenutbildning för studier.

Just nu försöker jag ta en dag i taget och känna efter vad som fungerar. Det är mycket nytt, men också ett steg framåt – och det känns ändå hoppfullt.

Jag tar det i min egen takt, ett steg i taget – och just nu är det mer än tillräckligt.

Kram,
Susanne 💛

onsdag 10 december 2025

. Så förklarade läkaren min bedömning – enkelt och begripligt

 Hos läkare bedöms fysiska och psykiska resurser och hinder. Det sker genom samtal och undersökning. Besöket tar upp till 1,5 timma.

När läkaren skriver att fysiska och psykiska resurser och hinder bedöms genom samtal och undersökning, så menar de:

När läkaren gör en bedömning – vad betyder det egentligen?

Idag fick jag förklarat för mig vad det innebär när läkaren “bedömer fysiska och psykiska resurser och hinder”. Det låter så stort och tekniskt, men i verkligheten är det mycket mer jordnära.

Bedömningen görs genom ett vanligt samtal och ibland en liten undersökning. Läkaren vill helt enkelt förstå hur jag mår – både i kroppen och i huvudet.
De tittar på vad som fungerar för mig och vad som kan vara svårt.

Den fysiska delen handlar om ork, smärta, rörlighet och hur kroppen klarar vardagen.
Den psykiska delen handlar mer om stress, koncentration, ADHD-symtom, minne och hur jag hanterar olika situationer.

För mig kändes det faktiskt skönt att få prata om allt detta i lugn och ro. Det gör att de lättare kan se vilket stöd jag behöver vidare, både i vardagen och i arbetsträningen. Och det känns tryggt att veta att målet är att hjälpa – inte att döma.


Detta bedöms genom:

  • samtal där de ställer frågor om vardag, mående, stress, sömn, koncentration, humör

  • hur du beskriver vad du orkar och inte orkar

  • hur du hanterar olika situationer i livet

🌼 Varför gör de den här bedömningen?

För att förstå vilket stöd just du behöver – både i vardagen och i arbetsträning/jobb situationer.
Det är inte för att hitta fel, utan för att se hur man kan hjälpa dig vidare på bästa sätt.




torsdag 4 december 2025

En dag med sjukgymnast

🕊️ En dag fylld av tester och nya insikter

Idag ska jag träffa en sjukgymnast  de ska bli spännande och se vad jag får göra och hur hon bedömer mina svaga och starka punkter. Vad jag kan och behöver kanske för hjälpmedel.  I jobb eller hemma osv. Mer info kommer

 En sjukgymnast gör inte ett begåvnings test; begåvnings test mäter kognitiva förmågor som logik, språk och problemlösning. Istället utför sjukgymnasten en

 funktionsbedömning för att utvärdera en persons fysiska förmåga, såsom rörlighet, styrka, balans och smärta, ofta för att planera rehabilitering eller bedöma arbetsförmåga. 

Idag har jag varit på en större bedömning kring min fysiska förmåga, och det blev en ganska intensiv men också lärorik dag. Jag gick dit tillsammans med min man, och personalen tog emot oss på ett fint och tryggt sätt. Det kändes skönt att bli bemött med värme och förståelse.

Undersökningen handlade mycket om hur min kropp fungerar i vardagen – styrka, balans, uthållighet och hur jag rör mig. Jag fick göra flera olika moment: gå i trappa, resa mig upp från stol, lyfta vikter, knäböj, testa balans och grepp styrka. Det var rätt jobbigt, men jag gjorde allt jag kunde.

Det kom också fram att jag blir snabbt trött i både ben, armar och rygg, och att jag saknar ork i vissa moment som kräver mer motorik och koordination. Balansen sviktar ibland och jag får lätt ont, framför allt vid rörelser över axlarna, och jag blir andfådd snabbt. Jag har också svårt att utföra vissa vardagssaker utan att behöva pauser.

Bedömningen visade att min fysiska förmåga ligger på en låg nivå just nu, och att kroppen snabbt blir överbelastad. Det förklarar mycket av det jag själv känt i vardagen – varför jag blir utmattad av promenader, trappor, dammsugning eller att bära saker. Det var tungt att höra, men samtidigt skönt att få en tydlig bild och att få ord på det som är svårt.

Personalen var noga med att säga att det här inte handlar om att jag gör något fel, utan att min kropp behöver mer anpassning, stöd och tydligare ramar för vad jag orkar. De såg också att jag kämpar på, och att jag verkligen försöker – och det kändes fint att få det bekräftat.

Nu väntar nästa steg, där de tillsammans ska titta på vilka anpassningar jag behöver för att kunna fungera bättre i vardag och framtida sysselsättning.

Jag är trött efter dagen, men också lättad. Det är skönt att bli tagen på allvar och att få hjälp att förstå sin kropp.

måndag 1 december 2025

En dag med arbetsterapeuten – och hur det faktiskt kändes

Idag var det dags för min utredning hos arbetsterapeuten, och jag kände lite nervositet och nyfikenhet när jag gick dit. 

Det är alltid något speciellt med att bli bedömd på det här sättet – man vill ju visa vad man kan, men samtidigt hoppas man att de förstår ens svårigheter också.

Och de gjorde arbetsterapeuten 

Den första uppgiften handlade om att sortera post. Eftersom jag har det lite tufft med texter fick jag använda färgade prickar för att hitta rätt. 

Det låter kanske enkelt, men för mig gjorde det allting så mycket tydligare, och det var nästan skönt att känna att jag faktiskt kunde lösa uppgiften med rätt stöd och anpassningar.


Sen fick jag plocka en order. Jag följde orderlistan steg för steg, tog min tid och försökte göra allt i rätt ordning. Det gick bättre än jag trodde, och jag blev faktiskt lite stolt över mig själv. Det är en fin känsla när man märker att man klarar något man först var osäker på.

När allt var klart kände jag mig både trött och lättad. Det är mycket känslor när man gör sådana här utredningar, men samtidigt känns det skönt att någon verkligen ser vad jag behöver och vad jag faktiskt kan. Det gav mig hopp om att få rätt stöd framöver.

Vi pratade mycket om. Hur svårt jag har komma igång. Med uppgifter  hon tyckte  jag skulle prata med min Arbetsterapeut  i stan  om lite olika hjälp medel

Nu ska jag bara smälta allt och landa i hur dagen faktiskt blev.”

fredag 28 november 2025

1a mötet med begåvnings testet hos Borås bedömnings team

Igår var jag och min man på första mötet i min utredning. Vi träffade en psykolog som var väldigt lugn, snäll och förklarade allt på ett bra sätt. Mötet tog ungefär 3,5 timmar och jag fick svara på många frågor och göra olika uppgifter.

Psykologen sa att jag har låg begåvning och att jag också har ADHD. Han vet inte ännu om min ADHD är låg eller medelsvår, det ska man ta reda på i de tre möten som återstår.

Det här betyder:

  • Jag har svårare att lära mig saker snabbt och behöver mer tid och lugn.

  • Jag kan ha svårt med mer komplicerade uppgifter eller instruktioner.

  • Sociala situationer kan bli jobbiga eftersom jag kan missförstå saker lättare.

  • Vardagen kan ibland kännas extra tung eller rörig och jag kan behöva mer stöd.

Det här är inget fel på mig – det förklarar bara varför jag kämpat så mycket i livet. Nu får jag äntligen en förklaring och en chans att få rätt hjälp framöver.

Sammanfattning

En vuxen med svag begåvning ligger i den lägre delen av normal spannet för intellektuell förmåga, ofta med ett IQ mellan 70–85. Det är ingen egen diagnos, men det kan göra vardagen, skolan och arbetslivet mer krävande och man kan behöva anpassningar och stöd.

Det kan innebära:

  • Svårigheter med teoretiskt tänkande: svårt med abstrakta saker som tid, pengar och komplicerade instruktioner. problemlösning, planering och minne

  • Behov av anpassningar: man behöver mer tid, tydlighet och stöd för att förstå och lära sig nya saker.

  • Andra svårigheter kan finnas samtidigt: till exempel ADHD, vilket är vanligt.



Det känns skönt att äntligen ha fått svar, så jag förstår vad som händer och varför saker ibland varit svåra för mig. Nu kan jag också få rätt stöd – både i vardagen och när det gäller jobb och arbetslivet. Det känns tryggt att veta att det finns hjälp att få framöver.   Vi får hoppas det går bra nu när man får  mer svar  på  måndag är det dags för nästa möte med en arbetsterapeut ska bli spännande och se vad de kommer fram till  sen blir de möte med läkaren  efter de men en annan dag


fredag 17 oktober 2025

Bra möte med AF

Igår var jag och min syster på möte hos Arbetsförmedlingen. Eftersom hon har fullmakt för mig, var hon med som stöd. Vi fick träffa en väldigt bra handläggare och det kändes lugnt och tryggt. Det var skönt att kunna sitta och prata i lugn och ro utan någon stress.

Handläggaren berättade mycket om något som heter förstärkt arbetsträning, och jag tyckte att det lät riktigt bra. Det fanns flera olika områden som verkade passa mig. Ett exempel var en butik där kommunanställda köper sina arbetskläder. Där skulle man få hjälpa till med allt som har med butiken att göra, men i sin egen takt och med det stöd man behöver.

De andra alternativen vi pratade om var också utformade på samma sätt – lugnt tempo, stöd och förståelse. Det kändes faktiskt hoppfullt och som något jag verkligen skulle kunna klara av.  samt att vi ser då vad för uppgifter som passar mig 


Min beskrivning av förstärkt arbetsträning, Min korta beskrivning  med hjälp av Chat gpt för få rätt förklaring om vad de handlar om

Förstärkt arbetsträning betyder för mig att jag får vara på en arbetsplats i lugn och trygg takt, med det stöd jag behöver. Jag har hälsoproblem, dyslexi och inlärningssvårigheter, mm. Det gör att jag ibland har svårt att ta till mig information, läsa längre texter och komma ihåg instruktioner. Jag behöver därför lite extra tid och tydliga förklaringar för att känna mig trygg i det jag gör.

Det har varit svårt för mig att få ett jobb på grund av mina svårigheter, och jag orkar bara arbeta 50 procent. Genom förstärkt arbetsträning hoppas jag kunna bygga upp min ork, få stöd och prova vad som fungerar bäst för mig. Målet är att steg för steg komma närmare ett jobb som passar mina förutsättningar.

Därför känns den här möjligheten med förstärkt arbetsträning väldigt bra för mig. Jag får chans att i lugn och ro träna på arbetsuppgifter, bygga upp min ork och hitta rätt balans. Min handledare finns där som stöd och hjälper mig att förstå och utvecklas i min egen takt.

Målet för mig är att stärka min arbetsförmåga, skapa rutiner och hitta ett arbete som fungerar utifrån mina förutsättningar och min ork. Jag hoppas att den här tiden ska hjälpa mig att komma närmare arbetslivet igen på ett hållbart sätt.


Hoppas ni orkar läsa, har tagit lite hjälp av CHAT gpt om förklaring och formulering av vissa meningar och de verkar som de händer något och jag får komma i kontakt med den sociala biten den saknar jag lite då jag är själv ganska mycket. 

måndag 1 september 2025

Två månader utan jobb – väntan, utredning och vägen tillbaka: vad som händer nu ✅


Hej! Tänkte bara slänga in en liten uppdatering. Sommaren har varit här och nu är det redan första september. Jag har varit arbetslös i två månader, jobbade sista dagen den 23 juni, och ärligt talat har jag inte hört nånting från AF – de är verkligen sega. Jag vill tillbaka till Samhall, jag trivdes så himla bra där och saknar både kollegorna och vardagsrutinerna.

Under sommaren har jag försökt hålla igång på olika sätt. Jag har pysslat med mina växter och grönsakslandet – det är så roligt att se allt växa och kunna skörda egna grönsaker! Det ger verkligen en liten boost mitt i väntan och påminner mig om att saker händer även när man tror att allt står stilla.

Samtidigt pågår utredning om eventuell NPF-diagnos. Både Rehab och läkare är med i processen, och nu väntar jag på en remiss från Borås där jag ska göra ett begåvnings test. Det känns både nervöst och lite spännande. Min läkare samlar in all information som Borås behöver, och jag hoppas verkligen att utredningen ska ge mer klarhet kring vad som fungerar bäst för mig, både hemma och på jobbet.

Mitt mål just nu är att komma tillbaka till Samhall, träffa kollegorna igen och få tillbaka rutinerna som jag trivdes med. Jag försöker hålla motivationen uppe, även om väntan känns lång ibland. Till alla er som också är i samma sits – små steg varje dag räknas, och glöm inte att ta hand om er själva.


jag försöker lära mig att skriva bättre inlägg så de låter lite bättre jag tycker jag är på god väg men skriva är inte min starka sida. tur man kan få hjälp med chat gpt med lite ord och så. sen skriver man om på sitt sätt så säga. de var en lite uppdatering från mig Hoppas ni haft en bra sommar och får en bra höst

torsdag 7 augusti 2025

🍋 Citronkärleksmums i stor långpanna Friska, söta och riktigt somriga!

Frisk och saftig kaka med härlig citron glasyr och kokos – perfekt när du vill bjuda många.


Ingredienser

Kaka

  • 300 g smör

  • 6 ägg

  • 6 dl strösocker

  • 3 dl mjölk

  • 6 dl vetemjöl

  • 4 tsk bakpulver

  • 4 tsk vaniljsocker

  • Rivet skal från 2 citroner

  • Saften från 1 citron

Glasyr

  • 100 g smör

  • 5 dl florsocker

  • 2 tsk vaniljsocker

  • 2–3 msk pressad citron

  • 2–3 msk vatten (justera konsistensen)

Garnering

  • Kokosflingor (gärna rostad)


Gör så här

  1. Förbered

    • Sätt ugnen på 175°C.

    • Klä en stor långpanna (ca 30×40 cm) med bakplåtspapper.

  2. Smält smöret och låt svalna något.

  3. Vispa ägg och socker pösigt i en stor bunke.

  4. Blanda de torra ingredienserna (mjöl, bakpulver, vaniljsocker) i en skål.

  5. Vänd ner mjölblandningen i äggsmeten, varva med mjölken.

  6. Tillsätt smöret, citronskal och citronsaft. Rör försiktigt till en jämn smet.

  7. Häll smeten i långpannan och grädda i nedre delen av ugnen ca 25–30 minuter. Låt svalna helt.

  8. Glasyr

    • Smält smöret.

    • Rör ner florsocker, vaniljsocker, citron och vatten. Blanda till en jämn glasyr.

  9. Bred glasyren över kakan och strö över kokos.

  10. Skär i bitar när glasyren har stelnat.


💡 Tips:

  • Mer citronsmak? Tillsätt extra citron i glasyren.

  • Rosta kokosen lätt för djupare smak.